På senare tid har flera debattörer krävt att Sverige ska bli mer självförsörjande på mat. Men fixeringen vid svensk mat kan få allvarliga konsekvenser och till och med försvaga vår säkerhet. För att verkligen stärka vår matberedskap behöver vi samarbeta över de nordiska gränserna, skriver Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för Norsk-Svenska Handelskammaren i Stockholm och Rikke Lind, ordförande för Norsk-Svensk Handelskammer i Oslo.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen, kriget i Ukraina och pandemin har väckt viktiga frågor om vår beredskap. Hur skulle vi klara oss i en ännu värre kris eller i krig? Sverige har vidtagit viktiga åtgärder och förtydligat uppdrag och roller för myndigheter och andra aktörer, inte minst för att stärka livsmedelsberedskapen.
Bland annat har Livsmedelsverket fått en tydligare roll som ansvarig för livsmedels- och dricksvattenförsörjning. Jordbruksverket har fått större ansvar för exempelvis produktion- och leveranskedjor av livsmedel. Allt det här är välkommet och nödvändigt.
Samtidigt pågår en bredare debatt om livsmedelsförsörjningen i Sverige. Lantmännen påpekar att endast 50 procent av maten som konsumeras i landet också produceras här och vill se ökad inhemsk matproduktion och större beredskapslager. Livsmedelsföretagen har under hösten lanserat kampanjen ”Bättre beredskap – en tugga i taget” i vilken de understryker vikten av inhemsk matproduktion.
Vi förstår poängen med att stärka den egna produktionen av livsmedel. I kriser och krig kan vi inte ta importen av mat för given. Distributionskedjor kan raseras, produktion kan gå om intet. Därför behöver vi en starkare livsmedelsberedskap – en liknande diskussion pågår även i Norge.
Samtidigt är Norden inte som andra regioner. Våra länder är små och våra ekonomier sammanflätade. Vi exporterar, importerar och vidareförädlar varor åt varandra, och den nordiska livsmedelskedjan fungerar i praktiken som ett gemensamt system. Det gäller inte minst mellan Sverige och Norge.
Merparten av all fisk som konsumeras i Sverige kommer från Norge. Till exempel importerar Sverige 29 000 ton fryst lax varje år. Det är mängder av fisk som inte kan ersättas med inhemsk produktion. Samtidigt är Norge beroende av Sverige för en lång rad livsmedel, både råvaror och förädlade varor. Allt från spannmålsbaserade produkter till mejerivaror och djurfoder.
Vår gemensamma självförsörjningsgrad är därför mycket högre än de enskilda ländernas. Det nationella perspektivet ger oss en skev bild av verkligheten. I kris eller krig är det inte rimligt – eller ens möjligt – att varje nordiskt land ska producera allt livsmedel på egen hand. Fixeringen vid inhemsk livsmedelsproduktion kan paradoxalt nog förvärra matberedskapen.
När gränsen mellan Sverige och Norges stängdes under pandemin kollapsade gränshandeln och kommunerna längs gränsen drabbades hårt. Godstransporter tilläts ändå köra relativt ostört och hade logistiken blockerats mer så hade effekterna blivit betydligt mer dramatiska för både Sverige och Norge. Lärdomen är tydlig: det är inte volymen av mat som produceras inom Sveriges gränser som avgör vår motståndskraft, utan hur väl de nordiska försörjningskedjorna hålls vid liv i en kris.
Sveriges livsmedelsberedskap behöver stärkas och det måste ske med hänsyn till det ömsesidiga beroendet av grannländerna i Norden. Inhemskt producerad mat och större beredskapslager behövs, men vi i Norden klarar inte en större kris eller krig utan livsmedel mellan länderna.
1. Ett tydligare nordiskt perspektiv i strategin för livsmedelsberedskap. Såväl Sverige som Norge behöver se över våra beredskapslager och där bör länderna hitta vägar för bättre samverkan.
2. Stresstester av livsmedelssystemet där alla de nordiska länderna ingår. För att upptäcka svagheter bör livsmedelsförsörjningen sättas på prov – ur ett nordiskt perspektiv.
3. Ett gemensamt värnande om en öppen och fri handel på den globala livsmedelsmarknaden. De nordiska länderna är beroende av varandra, men som små länder kommer vi alltid vara beroende av internationella livsmedelskedjor.
Sverige och Norge har särskilt starka historiska band som under årtionden tjänat oss väl. Låt oss försäkra oss om att vi även i händelse av värre kriser eller krig kan hjälpas åt och förse våra medborgare med mat på borden.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för Norsk-Svenska Handelskammaren i Stockholm
Rikke Lind, ordförande för Norsk-Svensk Handelskammer i Oslo
https://www.di.se/debatt/fixering-vid-svensk-mat-hotar-livsmedelsberedskapen/
