Avdelning: Stockholm

I måndags var det val till Stortinget, Norges riksdag. Trots att valet hade det lägsta valdeltagandet sedan 2009, och det fjärde lägsta sedan andra världskrigets slut, andades valet positivism och respekt mellan partiledarna. Som de flesta prognoserna pekade på förlorade Erna Solberg och Høyres koalitionsregering regeringsmakten efter åtta år. Istället blir Jonas Gahr Støre från Arbeiderpartiet (Ap) nu statsminister. Detta trots att partiet fick ett sämre valresultat för tredje valet i rad. Ap är största parti men får ingen egen majoritet. De förväntas bilda en koalitionsregering tillsammans med Senterpartiet (Sp) och Sosialistisk Venstreparti (SV). Detta har av både svensk och norsk media beskrivits som Støres ”drömregering”. Statsminister Erna Solberg kommer att avgå och har deklarerat att hon fortsätter som partiledare med målet att ställa upp i nästa val. 

Vem är då Jonas Gahr Støre? En erfaren politiker med flera ministerposter i bagaget. Han kommer från en högborgerlig bakgrund och är en duktig talare, två egenskaper som gör att han jämförs med Olof Palme. Han beskrivs också som en stor Sverigevän, med stor respekt hos beslutsfattare i vårt land. Detta gör att framtiden för det norsk-svenska samarbetet ser gott ut. Norge är Sveriges största exportland tillsammans med Tyskland, och om gränshandeln inkluderas är landet Sveriges främsta handelspartner. Vi delar också en 1 619 km lång landgräns. Goda relationer länderna emellan är därför av högsta vikt, vilket gör att valet av Støre bör kännas tryggt ur ett svenskt perspektiv, framför allt nu när gränsproblematiken ebbar ut i takt med att både Norge och Sverige får bättre kontroll över pandemin. 

Förhandlingarna mellan Ap, Sp och SV lär påbörjas inom kort men det förväntas ta lång tid innan en överenskommelse är nådd. Støre har inte bråttom utan har sagt att processen ska få ta sin tid. Även om partierna tycker lika i många frågor finns stora skillnader om hur politiken bör genomföras och hur regeringen ska struktureras med departement och ministerposter. Støre tros ändå minska antalet departement och ministrar, till skillnad från sin företrädare Solberg som fått utstå viss kritik för att hon löst kriser genom att utnämna nya statsråd från koalitionspartierna. 

Den gröna omställningen är en av de stora politiska frågorna i Norge. I världens elbilstätaste land satsas det även stort på bland annat förnybara energikällor, CCS, grön sjöfart och batteritillverkning. I sin regeringsbildning förväntas Støre göra ett nytt avtryck genom ett omstöpt Miljödepartement. Kanske blir det nya namnet just Omställningsdepartementet eller något liknande. En stor och viktig del av omställningen i Norge rör oljefrågan, som fick mycket utrymme i valdebatten. Även om de tre regeringspartierna alla vill fasa ut oljan har de olika bild av hur snabbt detta ska ske. Ap vill ta det försiktigt medan Sp och SV är mer radikala, där den senare vill ha ett oljestopp omgående. Kopplat till detta var annars den största överraskningen på valnatten att MDG (Miljøpartiet De Grønne) hamnade under fyraprocentsspärren. Många bedömare tror att detta berodde på att partiet gick på en allt för konfrontativ linje i valrörelsen.  

Ap, Sp och SV har också alla tre en liknande syn på flera arbetsmarknadspolitiska frågor. Den viktigaste torde vara att öka andelen fast anställda i landet genom att begränsa möjligheten för visstids- och korttidsanställningar. Detta riskerar att slå hårt mot bemanningsföretagen. Att svenskar åker till Norge och arbetar som hyrläkare eller liknande kan alltså snart vara ett minne blott. 

Den nya regeringen förväntas också bromsa utvecklingen av privatiseringen av den offentliga sektorn. Under 2019 genomförde den nuvarande regeringen en privatiseringsreform av den norska järnvägen, vilken det nya styret lär granska kritisk och kanske revidera. Alla tre partierna är också positivt inställda till statligt ägande av bolag, och de är inte främmande för att gå in i nya bolag och sektorer. Exempelvis har ett norskt statligt ägande av SAS åter diskuterats. 

Efter Arbeiderpartiets seger styrs nu alla nordiska länder av vänsterregeringar för första gången sen 1950-talet. I Tyskland blåser också vänstervindar, även om valet där är ett par veckor bort. Socialdemokratins kräftgång i Europa under det senaste decenniet kan alltså vara över. Detta lär stärka Socialdemokraterna i Sverige, vilket kan kännas tryggt för nästa partiledare. I Norge nådde även marxistiska Rødt, till skillnad från MDG, stora framgångar med en konfrontativ linje. Även om Rødt ligger längre till vänster än vad det svenska Vänsterpartiet gör, kan dess strategi inspirera Nooshi Dadgostar inför valet 2022. 
  

Valresultat 

Parti Andel av rösterna 
Rødt (R) 4,72 % 
Sosialistisk Venstreparti (SV) 7,64 % 
Arbeiderpartiet (Ap) 26,25 % 
Senterpartiet (Sp) 13,50 % 
Miljøpartiet De Grønne (MDG) 3,94 % 
Kristelig Folkeparti (KrF) 3,80 % 
Venstre (V) 4,61% 
Høyre (H) 20,35% 
Fremskrittspartiet (FrP) 11,61% 
Övriga 3,57 %