Att förstärka järnvägen mellan Göteborg och Oslo för godstrafik är inte bara nödvändigt för att undvika en trafikinfarkt på E6:an, det är också samhällsekonomiskt lönsamt. För varje krona som investeras förväntas man få tillbaka det dubbla, skriver företrädare för näringslivet i Västsverige och Norge.
Likt en hjärtinfarkt ser vi redan i dag hur flera viktiga vägar och järnvägar till Göteborg korkas igen så att varken gods eller passagerare kommer fram. När Fehmarn Bält-tunneln mellan Danmark och Tyskland öppnar om fem år väntas lastbilstrafiken fördubblas längs den redan överbelastade E6:an, som sträcker sig från Västsverige och upp genom Norge. Men det finns ljusglimtar i detta transportmörker, järnvägssträckan Göteborg-Oslo är en sådan.
Snart ska såväl den svenska som den norska regeringen lägga fram sina nationella 10 års planer för infrastruktur. Det vore ett enormt misstag om inte en tydlig satsning på järnvägen mellan Göteborg och Oslo ingår i dessa. Vi behöver avlasta den svensknorska pulsådern, E6:an, innan det bildas fler allvarliga trafikproppar. Mycket står på spel, då Oslo är porten till resten av Norge och Göteborgs hamn är Skandinaviens port till resten av världen.
Just nu genomförs ett av de mest omfattande infrastrukturprojekten i EU under 2000-talet vid Fehmarn Bält, där en tunnel för både väg- och järnvägstrafik mellan Tyskland och Danmark planeras att stå klar år 2029. Betydelsen för Sverige och Norge är stor ur flera aspekter, bland annat kommer det nästan ta lika kort tid att tåget mellan Malmö och Hamburg som att ta det till Göteborg. Det man däremot inte verkar vara förberedd på från vare sig svensk eller norsk sida är stora godsvolymerna som kommer från kontinenten, och som främst väntas översvämma våra vägar än mer.
För knappt en miljard i investeringar för Sverige och omkring två miljarder för Norge, kan järnvägen mellan Göteborg och Oslo rustas upp och förstärkas för att hantera delar av den ökade godstrafiken. I infrastruktursammanhang är detta småpengar, som skulle möjliggöra för tyngre och längre tåg att trafikera sträckan. Enligt en studie som Trafikverket och norska Jernbanedirektoratet nyligen publicerat kan hundratals lastbilar per dygn ersättas av godståg på den hårt belastade E6:an, genom en förstärkning av järnvägen. Med denna ”bypass-operation” kan en del av godsflödet föras över från väg till järnväg mellan Oslo och Göteborg, och därmed bidra till att minska risken för en trafikinfarkt på E6:an.
I Norge benämns Göteborg som Norges viktigaste hamn, då en stor del av landets export och import går via Göteborgs hamn, Skandinaviens största. Göteborgs hamn är Sveriges viktigaste godsnav, där omkring hälften av Sveriges containergods anlöper. Hamnen är också en av världens mest elektrifierade, då över hälften av alla containrar transporteras via godståg. Tyvärr är andelen gods som transporteras på räls betydligt lägre på sträckan Oslo – Göteborg än på övriga sträckor. Bara tre procent av det norska godset går via järnväg. Genom en förstärkning av järnvägssträckan för godstrafik kan godstransporterna på räls tredubblas mellan Oslo och Göteborg.
Att förstärka järnvägen mellan Göteborg och Oslo för godstrafik är inte bara nödvändigt för att undvika en trafikinfarkt på E6:an, det är också samhällsekonomiskt lönsamt. För varje krona som investeras förväntas man få tillbaka det dubbla, och både svensk och norsk handel samt industri skulle stärkas. Denna siffra sticker verkligen ut, det är mycket ovanligt att se så kraftigt positiva samhällseffekter vid satsningar på tågtrafik.
När gods flyttas från väg till järnväg minskar inte bara kostnaderna och köerna utan även utsläppen och energiåtgången. En förstärkning av järnvägen för godstrafik mellan Göteborg och Oslo skulle kunna minska utsläppen med över 30.000 ton koldioxid årligen. Siffran motsvarar hälften av de årliga klimatutsläppen från alla Göteborgs tunga fordon. Vi vet också att all energi är åtråvärd och att energieffektiva lösningar är framtiden. Transporter som går på järnväg istället för på väg är extremt energisnåla, då förluster i friktion är mycket högre för gummi mot asfalt jämfört med stål mot räls.
Argumenten för att satsa på järnvägen mellan Göteborg och Oslo är många. Den som vill ha mycket ”pang för pengarna” bör genomföra denna samhällsekonomiskt gynnsamma satsning. Då sträckan också är utpekad som en prioriterad del av det europeiska transportnätet (TEN-T), inte minst för att den är så pass eftersatt, finns det god möjlighet till medfinansiering från EU. Dessutom är såväl Göteborgs som Oslos hamn kritiska transportnoder i TEN-T:en, så för att leva upp till EU-kraven krävs en upprustning av järnvägslänken mellan dem. Om den svenska och norska staten prioriterar denna sträcka i våra respektive nationella planer för infrastruktur, skapas inte bara stora nyttor för två nationer, utan också klimatnytta för både dagens och morgondagens invånare.
Karin Pleijel, ordförande för Megaregionen STRING
Eirik Lae Solberg, byrådsleder i Oslo
Patrick Strömsnes, Ordförande för Norsk-Svenska handelskammaren i Göteborg
Johan Trouvé, vd för Västsvenska handelskammaren
Göran Eriksson, vd för Göteborgs hamn
