Relationen mellan Sverige och Norge har kantstötts av olika meningsskiljaktigheter i samband med pandemin. Jag tror vi måste våga erkänna det om vi ska kunna bygga vidare på det ytterst framgångsrika handelssamarbete som präglar våra länder.

Ett nytag kräver ett avslut. Sverige agerade stundtals arrogant mot Norge. Vi hade en statsepidemiolog som slog sig för bröstet och sade att Sverige skulle klara en andra smittvåg bättre än Norge därför att vi hade högre immunitetsgrad. Sedan vet vi hur det gick med den immuniteten. Vi hade en minister ansvarig för Nordenfrågorna som lade huvudet på sned och sade sig vara ”bekymrad” över att Norge stänger gränser till Sverige lite hipp som happ och detta utan att informera i tillräckligt god tid. Att Sverige vid tillfället hade 22 gånger fler avlidna i covid än Norge verkade däremot inte bekymra henne.

Vi hade också märkligheter åt andra hållet. Svenska gränspendlare fick se sin försörjning försvinna utan ersättning. Tyska transporter med munskydd stoppades vid gränsen mellan Sverige och Norge på grund av bristande flexibilitet i hanteringen av gränskontrollerna.

Jag menar att vi ska ta det norska kronprinsparets besök i Sverige, med start i dag, som en vacker och verkligt menad försoningsgest. Låt oss då från svenskt håll också vara storsinta nog att ta denna utsträckta hand, att medge egna misstag för att sedan titta framåt.

Annars är jag som svensk orolig för att Norge, vår främsta handelspartner när vi räknar både import och export, börjar titta åt andra håll med sina aktiva näringspolitiska planer. Varför talar annars Norges unge driftige näringsminister Jan Christian Vestre i sina pressmeddelanden så mycket om behovet av utökat samarbete med Bryssel och Berlin och så lite om Sverige?

För egentligen har vi nu en unik chans att stärka det starkaste handelspolitiska band vi båda länder har, det till varandra. Vi har en säkerhetspolitisk situation där allt talar för att Sverige och Finland gör Norge och Danmark sällskap i Nato. Det för oss närmare varandra. Vi har en situation där samtliga våra fyra länder har en socialdemokratisk statsminister. Det borde gagna samarbetet. Och vi har en situation där helt nya handelspolitiska möjligheter öppnar sig i samarbetet mellan Sverige och Norge. Handeln mellan våra länder består traditionellt mycket av tjänster, maskinutrustning, motordrivna fordon, kemiska produkter, möbler och telekom, liksom förstås norsk olja, gas, fisk och infrastruktur.

Det nya nu är den stora öppning vi kan se för det man i Norge kallar ”det gröna industrilyftet”. Här handlar det bland annat om batterier, vindkraft, naturgas, grön sjöfart, träförädling och processindustri.

Dessutom finns förutsättningar för en ny mineralstrategi som kommer att bli avgörande för det gröna skiftet på energisidan. Norge och Sverige skulle gemensamt kunna ta täten i denna omställning, vilket vore något, inte minst med tanke på Norges starka koppling till oljeindustrin.

Vi kan i sammanhanget inte heller blunda för att det ryska anfallskriget i Ukraina under överskådlig tid försvagar den starka tilltron till globaliseringens dämpande inverkan på konfliktbenägenheten hos auktoritära regimer. Den regionala handelns betydelse kommer att öka. Norden har redan sammantaget en högre BNP än Ryssland. Och i detta nordiska samarbete är det handelsaxeln Sverige-Norge som utgör grunden.

Men satsningen och nytänkandet kräver att det ömsesidiga engagemanget för detta är friktionsfritt. Härvidlag har Næringslivets Hovedorganisation i Norge med sin drivkraft varit ett föredöme medan dess motsvarighet i Sverige, Svenskt Näringsliv, förefaller ha varit en lite mer bakåtlutad, lite mer ofokuserad, organisation. Med Jacob Wallenberg som ny ordförande kommer detta sannolikt att ändras. Nu får Svenskt Näringsliv åter en stark röst utåt, det är både välbehövligt och välkommet.

Så det norska kronprinsparets besök i Sverige kan vara en viktig startpunkt för det nya norsk-svenska gröna industrilyftet. Låt sedan gärna denna satsnings framgång krönas med ett statschefsbesök i Oslo och Stockholm. Ett symboliskt kungligt handslag. Detta efter att våra socialdemokratiska statsministrar pratat ihop sig om handelspolitiken, precis som Sveriges och Finlands regeringschefer verkar ha gjort säkerhetspolitiskt.

Björn Rosengren

Ordförande Norsk-Svenska Handelskammaren i Stockholm